Här kommer några smått galna fotografier från Saigon – staden där en moppe eller motorcykel är var mans egendom. Och på dessa transporteras precis allt. Det mest galna har jag dock sett i Phnom Penh i Kambodja för några år sedan, då en motorcykel med en droppställning svischande förbi. Tyvärr hann jag inte fotografera men jag gissar att den kom direkt från sjukhuset.
I Saigon gäller inte de trafikregler som vi tar för givna. Attityden till rött är att det är som grönt men med en annan färg. Övergångsställen är några streck på gatan med oklar betydelse. Trottoar är något man använder för omkörningar när trafiken går för långsamt.
På allvar så finns You Tube-videos med instruktioner hur man som fotgängare går över gatan i Saigon. Personligen var jag glad att jag studerat några av dessa innan jag anlände. Flera andra turister stod mest vid vägkanten och väntade på en öppning i trafiken som aldrig kom.
Även trottoarerna är problematiska. Tidvis ses trottoaren som ett allmänt utrymme för allt från matgäster till parkeringsplats. Många driver små familjeföretag där bostaden har en yttre lokal som vätter ut mot gatan, och där försäljning sker. I många fall expanderar verksamheten ut på trottoaren. Man får tidvis gå slalom mellan allt som står i vägen, och ibland är det enklare att gå på vägen med allt vad det innebär. Kameran bör hållas i ett hårt grepp, annars är risken att det är slutfotograferat för den resan. Parallellt med den ekonomiska boomen har antalet stölder ökat och det förekommer att tjuvar som åker förbi fotografer sliter åt sig kameran.
Att placera ett försäljningsstånd i vägrenen i en rondell tycks inte heller vara ett problem. Tvärtom. Hungriga motorcykelförare kan därmed stanna och plocka med sig lite mat hem. Övriga får helt enkelt anpassa sig i trafiken.
Många är uppfödda med motorcykel och vana att ta sig runt hinder som fotgängare eller trafikanter som plötsligt stannat, eller som till och med kör mot trafiken. Kanske inte helt förvånande är olyckor ganska vanliga. En vietnames jag talade med, gissningsvis i 20-årsåldern, hade hittills varit med om fyra olyckor. En annan hade ärr efter att ha krockat med en fullpackad motorcykel.
Det är samtidigt svårt att inte skratta åt de galet packade motorcyklarna. Devisen verkar vara att allt och alla ska med, trots uppenbar fara. Och när jag talat med invånare i Saigon så skrattar de också. Ja, det är galet.