Fotoreportage hos Berglunds tivoli

“Tivolit är min familj” säger Tommy Lundberg, 28 år. Som tolvåring började han jobba som “tivoliare”, och sexton år senare köpte han Berglunds tivoli av sin chef.
– Jag planerar att åka runt tills jag blir gammal, säger han.

Berglunds tivoli befinner sig en bit utanför Stockholm när jag besöker området för att fotografera. Det första intrycket är de sedvanliga färgglada attraktionerna, lyckohjulen och kiosken med sockervadd. Men i utkanten, en smula undanskymt, pågår vardagslivet för tivoliarna.

Här har lastbilar förvandlats till allt från mobila duschar och kök till rejält små bostäder. Allt som krävs för att hålla igång tivolit på väg genom Sverige finns på plats i någon lastbilstrailer. Utrymmet är trångt och lämnar inte mycket utrymme för privatliv. Det handlar om en livsstil, och kanske en attityd till livet, menar Tommy.

– Vi lever ett resande liv men känner oss ändå som hemma. Där vi landar är vårt hem.

Vid niotiden på morgonen håller merparten på att avsluta sin frukost. Köket ligger i en specialbyggd lastbilstrailer med en utfällbar liten matsal med plats för ett tiotal personer.

Utanför lyser vårsolen svagt och vid lunchtid väntas de första barnfamiljerna. Fram tills dess finns ett behagligt lugn över området. De kommande timmarna ska attraktionerna öppnas och utrustningen testas.

Det råder en smått uppsluppen stämning när Tommy delar ut uppgifter och småsnackar om allt som måste fixas inför dagen. Det måste köpas socker till sockervadden, konstaterar han. Den särskilda doften av bränd sötma bidrar till tivoliupplevelsen, och försäljningen är placerad till början av området.

Språken i köket pendlar mellan svenska, polska, ryska, rumänska och norska. Det är få svenskar som är beredda att lämna det bekväma Svenssonlivet för ett liv som tivoliare. Av de som ändå gör det så finns förr eller senare praktiska hinder för det kringresande livet.

– Man träffar ibland gamla tivoliare som kommer förbi mest för att kolla. De saknar livet men har familj och kan inte resa längre, säger Tommy.

Han själv är tivoliare sedan tolv års ålder då han började arbeta under sommarloven. Vägen gick sedan via flera olika tivolin, bland annat Gröna Lund i sju år. Förra året fick han chansen att arbeta som driftschef och upptäckte charmen med att ansvara för en verksamhet.

Nyligen gjorde han slag i saken, köpte Berglunds tivoli, och flyttade därmed in i den stora chefstrailern som mer liknar en riktig lägenhet jämfört med övriga boenden. Men det är knappast något vidare glamoröst liv konstaterar han, utan snarare ett ständigt hårt arbete.

– Lyx är numera att hinna ta sig till frisören för en klippning.

Ut ur samma trailer flyttade Jonny Berglund, 46, den tidigare chefen som nu sålt verksamheten. Han älskar visserligen livet som tivoliare, men att vara på ständig resa går ut över familjen.

– Jag satte mig ner och räknade ut hur mycket jag har arbetat sedan jag var 13 år. Jag kunde snabbt konstatera att jag arbetat tillräckligt för en livstid, säger Jonny och skrattar.

Planen framöver är att gå i pension för att få tid till familj och barn.

Jonnys väg in i tivolibranschen var ganska självklar. Han utgör fjärde generationens tivoliarrangör sedan 1896. Själv började han att arbeta hos sin farbror när han var 13 år, men startade en egen gren av Berglunds tivoli när han blev äldre.